Övergripande fakta om svensk arbetsrätt

Den svenska arbetsrätten är nedskriven i svensk lag, det vill säga det är den som gäller för arbetstagare inom Sveriges fysiska gränser (och även på internationellt farvatten om fartyget är registrerat i Sverige). Andra regler kan gälla för dem som jobbar inom internationella bolag och därför exempelvis ena veckan jobbar i Sverige medan den andra veckan tillbringas i Storbritannien.

Vidare kan arbetsrätten enligt lagboken (undertecknad hämtar lagtexten från den gröna lagboken från år 2017) delas in i kollektiv arbetsrätt,individuell arbetsrättsamt övriga paragrafer i ett separat delkapitel.

Den kollektiva arbetsrätten

Kollektiv står för det gemensamma eller allmängiltiga regelverket och just i det här fallet handlar det om hur kollektivavtal ska utformas och betraktas som. Det inbegriper även paragrafer som rör arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer (ett populärt slangord för dessa organisationer är facket efter synonymen fackliga arbetsorganisationer).

Den första lagen är Lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Den tar bland annat upp att vederbörande ska åtnjuta samma rättigheter som andra arbetstagare på arbetsplatsen, däribland rätt till att vägra accepteradåliga arbetsförhållanden som uppstått av olika anledningar, exempelvis överproduktion.

Därtill följer den mycket omfattande Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Den handlar om föreningsrätt, mer specifikt att arbetstagare och arbetsgivare åtnjuter friheten att ansluta sig till facket. Förhandlingsrätt handlar om att arbetsgivare respektive arbetstagarorganisationer har rätt att fritt diskutera med varandra om saker som bland annat påverkar arbetstagarens arbetssituation.

Därpå berörs tvister, varsel, medling och hur kollektivavtal ska tolkas.

Den individuella arbetsrätten

Den individuella arbetsrätten handlar enkelt beskrivet om det enskilda anställningsförhållandet. Här berörs begrepp som anställningsavtal, rätt till ledighet för utbildning, rätten att få semesterersättning och om entledigande samt sjuklöner och så vidare. Det här området är på en mindre byråkratisk nivå och det beror på att arbetsgivaren har rätt att skapa olika anställningsavtal för olika arbetstagare (exempelvis kan löner skilja sig åt mellan en nybliven anställd och en som jobbat där i decennier).